Reality
Kategori: Allmänt
I tisdags var det dags för ännu ett hejdå, då Maja tråkigt nog lämnade oss för att åka hem till Sverige igen. Vi hade avskedsmiddag med pizza och vin på California pizza kitchen. Alltid lika känslosamt att ta farväl och det gör det ännu mera verkligt att detta äventyr snart kommer ta slut för oss alla.
Denna veckan har det varit extra påtagligt. Förutom att Majsan har åkt så hade jag i måndags det där lite jobbiga samtalet med min värdfamilj om att det snart är över, att det ska komma en ny aupair, hur sista tiden ska gå till och så vidare.. Så svårt att behöva inse att jag ska lämna över mina barn, mitt hem, mitt rum och säga hejdå till hela mitt liv det senaste året. Usch. Som den mest nostalgiska människan någonsin känner jag redan nu hur svårt det här kommer bli. Vill inte lämna bubblan. I alla fall - vårt samtal gick ändå bra och det värmer att höra att dom är nöjda med mig och att de helst skulle sett att jag stannar ett år till. Dock var vi tvungna att prata om när jag ska flytta ut, då det är lite dum tajming på allt. Vet inte om jag skrivit det förut men min värdmamma är gravid och förväntas föda i slutet av augusti. Tanken är att vi ska göra övergången innan största kaoset bryter ut och jag ska förmodligen bo mina sista veckor hos Kates föräldrar, haha. Funkar ändå för mig - då får jag stanna året ut och hinna träffa bebisen och maxa tiden jag har kvar med vänner här i CT.
Som om inte detta var nog och gjorde mig tillräckligt känslosam fick jag ytterligare en stress då jag insåg för några dagar sedan att jag måste skicka in önskan om när jag vill flyga hem och från vilken stad senast idag!! Hade helt glömt/förträngt/missat detta så på ett par dagar har jag fått fatta ett beslut om hur länge jag ska stanna och resa, något som jag knappt har planerat alls. Men, vill ju verkligen utnyttja min resetid så valde att chansa lite och ansöka om flyg ca 2 veckor efter mitt år är slut från Los Angeles! Kan ju inte missa västkusten, så länge som jag drömt om det. Så nu återstår bara att köpa flybiljett dit, planera allt och spara pengar. Wish me luck på den!
Ja ni märker att allt är lite rörigt, men det jag ville komma fram till var i alla fall att denna veckan har varit en stor fet påminnelse om den bittra verkligheten man har framför sig. Vet inte hur jag kommer hantera detta. Ja ja, en dag i taget. Carpe diem på den sista tiden alltså.
